Fulla föräldrar

Artikeln på svenska.yle.fi berättar om fulla föräldrar med småbarn på Sverigebåtarna och folket reagerar och kommenterar. Med rätta.

Det här med alkohol och föräldrar är en eldfängd diskussion. Jag har lovat mig själv att mina barn aldrig aldrig någonsin ska se mig full. Och med full menar jag inte redlöst berusad. Nej, med full menar jag redan den där lite för höga rösten, den där lite för intensiva blicken, de där lite för hastiga rörelserna. Den där lilla skillnaden som våra barn lär märka direkt. Den där lilla skillnaden som våra barn lär frukta direkt.

Jag vet att min linjedragning är hård men den känns som en linjedragning som jag inte kommer att ångra. Jag har fått höra att människor med min linjedragning är fördömande och hårda. Tråkiga. Att man ju måste få ha lite roligt också. Att man ju faktiskt inte slutar vara sig själv när man blir förälder, och med det verkar man då mena att man måste få bli full ibland och att barnen troligtvis råkar vara med någon eller några av gångerna.

Jag vill inte. Jag vägrar. Jag har tröstat för många tonåringar som gråtit på grund av sina föräldrars alkoholbruk. Jag har hört för många tonåriga eller vuxna barns smärtfyllda berättelser om hur obehagliga vissa situationer var när de var små. Midsomrar, fyrtioårskalas, nyårsaftnar. Jular. Mitt hjärta brister. Orkar inte. Jular.

Du får tycka att jag moraliserar. Jag kan ta det. Jag har redan tagit det. Men jag kan inte ta att mina barn ser mig full och blir rädda för mig. Ingen fylla kan någonsin vara så bra att den är värd mina barns rädsla.

Advertisements

6 thoughts on “Fulla föräldrar

  1. Här är en som delar din uppfattning. Mina barn ska aldrig se mig full. Jag vill inte ens mista kontrollen lite när jag är utan mina barn. Några glas vin går men vad om det händer nåt och jag är helt “töt!!?. Det är snart ganska exakt 6 år sen jag var full sist. Och det är också ganska snart exakt 6 år sen jag blev gravid första gången. Men ja, får nog höra ibland hur man borde dricka för att “släppa ut allt” och “koppla av” och ha “roligt”. Men nej. Så fort jag ens känner mig lite påverkad så slutar jag. Vill inte bli tvinnig och oklar i huvudet. (Och då har jag sannerligen festat alltför mycket, druckit alltför mycket från att jag var 15-22)

  2. Word! Jag har samma linje som du Amanda! Har också hört alltför många tonåringar berätta och gråta över sina föräldrars alkoholbruk och då har det verkligen inte handlat om alkoholister, bara ibland! Jag vill aldrig att mina barn ska behöva känna den känslan som de beskriver. Ryser bara jag tänker på visaa berättelser som handlar om julen…barnens högtid! Gillar dina inlägg och läser ofta! Ha en fin december!

  3. Jag delar din uppfattning helt och hållet. En sommar för ett par år sedan var vi på akuten med vår son, han hade hoppat snett på studsmattan. I samma väntrum satt en en liten pojke med samma typ av skada med sina välklädda föräldrar. Pappan var onykter, det hördes på det onaturliga pratet och syntes på sättet han gick på. Det var så obehagligt och mamman såg ut att skämmas.

  4. Äntligen någon som håller med mig! Har många gånger fått höra både det ena och det andra om mig på grund av att jag håller hårt på detta.
    Tusen tack för detta inlägg!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s