Han luktar illa

Det ligger en man på vägen. Han är så full att han inte hålls stående. Klockan är halv tolv. Det är fredag. Förmiddag.

Vi måste stanna, för annars kör vi över honom. Fredrik hoppar ur bilen och går fram till mannen. Jag sitter kvar, vi har tre barn i baksätet. Fredrik kommer tillbaka och berättar att han ska se till att mannen kommer hem ordentligt.

Under hela vägen är mannen arg och otrevlig. Han faller och Fredrik får lyfta. Han luktar illa. Han svär mycket. Han bjuder på bilder ur sitt liv. Tragiska bilder. Besvikelser och misslyckanden. Och när Fredrik kommer hem igen säger han något som inte påminner om något annat Fredrik någonsin sagt:

– Den här mannen är ju egentligen bara till besvär. Han ger ingen någonting och bidrar inte på något sätt.

En människa som dricker upp sina vänner och sina arbetsmöjligheter och skrämmer bort alla dem som närmar sig. Och ändå anser både Fredrik och jag och de flesta andra att hans värde som människa är absolut och okränkbart. Ingenting han gör kan göra att hans värde ökar och ingenting han gör kan göra att hans värde minskar. Värdet bara är. Är. Oförtjänt och orubbligt.

Men hur hanterar vi den människans lika värde? Så få av oss står på barrikaderna för hans rättigheter och möjligheter. För det kostar. Och det drabbar oss själva. Och det tvingar oss att agera. Här hjälper det inte med en politiskt korrekt åsikt om lika värde och möjligheter, här krävs så väldigt mycket mera.

Aj. Jag har så ofantligt långt kvar tills jag är den människa jag egentligen vill vara.

2 reaktioner på ”Han luktar illa

  1. Som jag sade igår då jag sprang på dig på stan; jag älskar din blogg! Detta inlägg är ett utmärkt exempel: klokt, ärligt och välformulerat, och tvingar också läsaren att fundera på sina värderingar! Keep up the good work och skriv en bok också!

  2. Tack för din kommentar, Annika! Den gör mig så innerligt glad. Och tack för att du ryckte tag i mig igår, det är alltid spännande och roligt och lite genant att träffa någon som läser. Det känns alltid som om jag inte förtjänar det riktigt. Stort tack för din uppmuntran.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s