Om inte vi – vem då?

Det var ju inte det att vi hade för få skor i tamburen. Eller att barnröster för sällan pockade på vår uppmärksamhet. Det var inte det att det fanns ett tomrum i vårt liv. Eller att vi hade för lite att göra. Eller att vi kände att vi hade alldeles för mycket kvar att ge när fredagskvällen kom.

Det var det att vi insåg att det fanns ett skriande behov. Att alldeles för många barn och familjer behöver mera hjälp än vardagen spontant erbjuder och att redan ganska lite hjälp kan göra ganska stor skillnad. Vi insåg också att någon faktiskt måste öppna sina hem och sina familjer för att dessa andra familjer ska kunna få den där hjälpen.

Och varför skulle det inte vara vi? För att vi är heltidsarbetande småbarnsföräldrar? För att den ena av oss jobbar tre av fyra veckoslut? För att vår egen vardag oftast känns alldeles tillräcklig och ibland rentav övermäktig?

Nej. Vi landade ändå i att det måste vara just vi. För om inte vi – vem då? Ingen har för mycket tid. Ingen har för mycket energi. Ingen har en massa kvar att ge. Inte vi heller. Men de familjer som behöver hjälpen har ju ännu mindre tid, ännu mindre energi och ännu mindre kvar att ge. Om sådana som vi inte blir stödfamiljer så visste vi inte riktigt vem som skulle. Och vi ville ju ha ett samhälle där det finns stödfamiljer. Men då måste någon också vara de stödfamiljerna.

Jag tror att väldigt många familjer skulle kunna. Och väldigt många familjer borde för det finns fortfarande barn och familjer som väntar på en familj som öppnar sitt hem. Vi är en helt vanlig familj. Högst ordinär. Vi öppnade bara en dörr till vår långt ifrån perfekta vardag där det finns mycket trötthet och otillräcklighet. Och in genom den dörren kom för ett drygt år sedan ett stödbarn som ungefär ett veckoslut i månaden förgyller vår tillvaro med sin närvaro.

Helt odramatiskt. Av alla andra orsaker än att det skulle vara något märkvärdigt med just oss. Egentligen bara för att vi insåg att våra orsaker till att inte göra det var så mycket mindre än orsakerna till att göra det. De vägde i slutändan ingenting i jämförelse.

Därför är vi stödfamilj. Därför somnar tre barn under vårt tak ikväll. Därför borstar vi fler tänder än vanligt efter kvällsgröten. Därför finns det för många skor i tamburen just nu. Eller nej, det finns det ju faktiskt alltid. Men ännu fler än vanligt idag. Och just så ska det vara.

Advertisements

4 thoughts on “Om inte vi – vem då?

  1. Kära Amanda.
    Jag känner inte dig, men som du vet “ramlade” jag in på din blogg bara så där en gång… Nu tittar jag in ibland. TACK för att också ni öppnar en famn för någon liten som behöver ett extra stöd! Jag brinner för dessa barn som inte haft turen på sin sida, och när jag hör/läser om ytterligare några människor som tänker att “ingen kan göra allt, men alla kan göra något”. Då blir jag lycklig… TACK! ❤ mvh Annsan

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s