Den som sig i leken ger

Den som sig i leken ger får leken tåla, säger vi. Höll jag på att skriva, men jag hann märka att det blev fel. Vi säger inte så, för jag gör det i alla fall inte. Men det sägs ibland.

I princip är det väl så. Men samtidigt sägs det ju alltid som någon slags klen tröst åt den som gav sig in i en lek som hon sedan inte heller tålde. Och är det verkligen det vi vill ge en sårad människa? Ett ord som säger att hon borde ha vetat bättre och beräknat riskerna mera ingående?

I princip är det väl så. Men samtidigt sägs det därmed att vi bör avvakta innan vi kastar oss in och kanske välja att avstå om det finns en risk att vi inte tål. Och därmed kanske vi låter bli att ta strider som faktiskt var våra att ta, av rädsla för att bli den som inte klarade den strid hon stod inför.

I princip är det väl så. Men samtidigt sägs det så lite om många av lekarnas regler innan spelet börjar. Och då står vi där, mitt i den regellösa leken som vi tydligen gav oss in i helt utan att veta vad vi förväntades tåla på kuppen.

Det är mycket och det är hårt. Jag tycker så illa om allt som säger att vi får skylla oss själva. Allt som andas efterklokhet och allt som gör vårt mod mindre och vår rädsla större. Vi behöver inte bara frukta leken och att inte tåla den, vi måste också frukta att efteråt få höra att vi borde ha tålt och vetat bättre. För vi gav ju oss in.

Förra veckan gav jag mig in i lekar jag inte visste om jag tålde. För jag kände mig kallad. Manad. Det var inte läge att vara rädd och bekväm och tyst och anonym. Och det var verkligen inte läge att fundera på vilka lekar jag egentligen tål. Det var läge att ge sig in och sedan hoppas på det bästa. Jag hoppas jag tålde.

Och jag förlåter mig själv om inte.

Advertisements

2 thoughts on “Den som sig i leken ger

  1. Det är viktigt att våga då man känner sig kallad. Det är inte alls lätt men sådana människor behövs för att det är så mycket lättare att vara tyst. Jag tror att allt går bra om man har en god vilja. Trots det kan man misslyckas, men då har man ändå lärt sig mycket och vuxit som människa. Du är duktig på att du inte blir provocerad 🙂 Det är en otroligt fin egenskap!

    • Tack, Elina! Det är lättare att vara tyst och ibland får vi vara det. Om vi sedan är kallade till tystnaden eller väljer den av självbevarelse och nödvändighet är en annan sak. I olika tider har vi olika uppgifter. Nu vill jag helst vila en stund.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s