Ingens mamma

– Varför läser du sådant? Varför gör du så mot dig själv?
Min vän tittar på mig med trötta ögon. Ögon som vittnar om alldeles för mycket att göra, alldeles för få pauser och alldeles för lite nattsömn. Ögon som vittnar om småbarnsliv.
Det har just kommit fram att jag läst antologin Ingens mamma där tolv kvinnor berättar om sin frivilliga barnlöshet. I min väns trötta ögon ter sig sådan läsning som självplågeri på hög nivå. Och jag inser då att jag ju faktiskt läste hela boken utan en enda tanke på hur skönt livet var innan barnen kom.

Och jag inser nu att jag långt ifrån alltid hade kunnat läsa boken och känna så. Jag har uppenbarligen landat i att vara förälder. Jag är inte den förälder jag hade tänkt vara, den jag trodde att jag skulle bli. Långt ifrån alltid den jag vill vara. Men jag har insett att det finns många olika sätt att vara förälder på och jag har landat i mitt eget. Jag längtar inte tillbaka till tiden då jag var ingens mamma. Jag behöver egen tid, vila, paus. Mer än många andra föräldrar. Kanske. Men jag tycker om att vara någons mamma. Och jag bara älskar att vara deras mamma.

IMG_0291.JPG

En reaktion på ”Ingens mamma

  1. Jag har upplevt något liknande. Jag är någons pappa. En ganska misslyckad om jag skulle utgå ifrån min egen preferens. Men för drygt 25 år sedan, när jag hade brutit upp ur en relation och var på god väg in i en annan, när jag hade blivit en distanspappa för tre pojkar – då fick jag i julklappa av dem en T-shirt med texten ” Världens bästa pappa”. Jag för stod att de trots allt älskade mig och jag fick förmånen att fortsättningsvis visa dem min kärlek

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s