Liksom lite svältfött

Om jag är värdelös på att springa lopp så vet jag inte vilket adjektiv som ska beskriva hur oerhört dålig jag är på att vara sjuk.

Idag bad jag Fredrik berätta hurdan människa jag är i vanliga fall, när jag inte bara är de smulor som förkylningen lämnat kvar. Han använde ord som levnadsglad och positiv. Och vi kunde väl båda konstatera att de egenskaperna är svåra att hitta i mig när snuva, hosta och feber också ska ha sin plats.

Jag är så otroligt ofräsch just nu. Jag minns inte hur en dusch känns. Jag har inte klätt på mig ordentligt på flera dagar. Jag lever på chips och glass och pepsi. Igår såg jag nio avsnitt av Pretty little liars och jag tyckte att det kändes sunt och vettigt.

I över en vecka har jag eller Fredrik varit sjuk. Den andra har oftast varit krasslig. Hela familjen lever ju undantagsliv när en vuxen är ur spel. Den andra gör allt, men då bara det nödvändiga. Hela livet är liksom lite svältfött. Det finns inga guldkanter men en hel del brister. Vårt hem ropar på städning. Vårt kylskåp på veckohandling. Våra jobb på tid. Våra barn på kvalitetsföräldraskap och kärlek.

Jag säger som alltid när vi är sjuka; det borde vara förbjudet enligt lag att småbarnsföräldrar blir sjuka.

Och; allt är bra så länge alla är friska.

Advertisements

4 thoughts on “Liksom lite svältfött

  1. Vid “Hela livet är liksom lite svältfött” rinner trötta måndagstårar nerför mina kinder, för vet du, Amanda, jag känner så igen mig. För att orden passar så bra in också på oss som är ensamstående föräldrar. En gör allt, fast jämt, och inte bara det nödvändiga, att man blir sjuk får bara inte hända (snacka om sårbart system!)..Ibland hittar jag lite mer ork just här på din blogg, tack för att du delar med dig av dina välformulerade, icke-dömande ord!

    • Jag tänkte på det när jag läste igenom vad jag skrivit. Och jag hoppas att du tog det på rätt sätt. Min beundran för dig och andra ensamstående föräldrar är stor. Den ska få ett eget inlägg. Jag tillägnar det dig!

  2. Ville bara säga att det gjorde mig glad att läsa om din ofräschhet. Inte sådär på ett skadeglatt vis utan på ett lättande vis. Att få läsa att du, som med dina kloka tankar är en förebild för mig, också har dagar då du lever på chips och maratontittar på tv-serier får mig att känna att jag nog också är okej. Även om jag inte alla dagar är så framåt och inspirerande och genomför några stordåd. Eller några dåd alls. Tack. 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s