Jag besökte just min nya blogg. För första gången med en dator och jag drabbades av en smärre chock när jag såg den sjukt dominerande sidhuvudsbilden. Jag hade verkligen ingen aning. Verkligen. Vi får se hur länge det får se ut så här.
Intressant att min första tanke när jag återhämtat mig från chocken var att jag måste förklara att den stora bilden inte var meningen. Jag har uppenbarligen rätt långt kvar att gå tills den självdistans jag drömmer om är rådande i mitt liv.
Bilden är ju jättfin! Jag blir aldrig trött på att titta på vackra kvinnor!
Dig kan jag alltid räkna med, Elina! Bilden får vara kvar. Än så länge.
Jag tycker den är förträfflig! Boo-Yaah bara, här är jag. Liksom.
Tack för din härliga kommentar! Älska ljudeffekterna där.
Ja den är stor! Jag reagerade positivt. Yes äntligen en kvinna som vågar ta sin plats! Den och du är jättefin!
Tack för det! Den är enorm. Men får så förbli på obestämd tid som kan vara en dag eller en vecka eller längre tid. Fint om vi kan se bilden som ett ställningstagande i en jämställdhetsdiskussion. Bonus, liksom.