En oförtjänt gåva

Just idag tänker jag mycket på alla de många fina familjer och barnaskaror jag sett på Facebook under dagarna som gått. Det är snart två år sedan jag läste boken Utan om barnlöshet och barnfrihet och jag minns fortfarande väl hur två olika skribenter berättade om den smärta som sådana julkort innebar. Innebär. Rödkindade barn i tomtekläder. Många namn under God jul-hälsningen. Jag minns nästan ingenting av det jag läser, känns det som ibland. Men just det där minns jag med knivskarp skärpa.

Jag vet inte vad jag ska göra åt det. Varje år tar Fredrik en bild av vårt luciatåg hemma, en bild som sedan hamnar här. Trots att jag vet.

Julen är barnens högtid, säger man. Jag hör mig själv säga ibland att julen blir magisk igen när jag ser den genom Ingrids ögon. Och jag tänker på alla dem som önskar att de skulle få se på julen genom liknande ögon och inte som ett konstaterande om att ännu ett år av obesvarad väntan och längtan gått.

Ibland är det svårt att veta hur man ska förhålla sig när man själv har fått det som någon annan längtar så enormt mycket efter.

Men det finns ingen stolthet, ingen förträfflighet. Bara en enorm och ödmjuk tacksamhet. Hur kunde just jag få bli en av dem som får de där egna barnen som många andra bara får drömma om? En gåva är det. En oförtjänt gåva.

Med en förhoppning om att några av dem i min värld som väntar ska få vänta för sista julen i år.

2 thoughts on “En oförtjänt gåva

  1. Det är svårt! Vi var där, om än inte så länge. När jag (efter två missfall) kom hem och grät för att jag än en gång fått veta att en kompis var gravid så sade min man det finaste: “Det finns ingen kvot med barn som ska födas 2007. Att xx får barn minskar inte våra chanser”. Det hjälpte mig jättemycket. Men så kom han ju sen, vår förstfödde, sommaren 2008. Sen fick jag ett missfall till, ganska sent, sen kom barn nummer två i december 2010! Och efter ytterligare två missfall kom hon då, i mars 2013, och gjorde familjen komplett!

    Nu är vi en sån familj, med många glada barn på julkortet. Min tacksamhet vet inga gränser! Vi fick hjälp på traven av läkare, har haft blandat tur och otur, men slutligen är vi ju så sanslöst lyckligt lottade trots brist på sömn och avslutade meningar!

    Jag hoppas också att alla får det de drömmer om och kan faktiskt inte ens tänka mig smärtan att vänta år ut och år in, få frågor om ömkande blickar 😦

Leave a Reply to freja Cancel reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s