Till mina mindre charmiga egenskaper hör att jag packar i plastpåsar. Av någon anledning var jag frånvarande då det lärdes ut att väskor är plastpåsar överlägsna och jag har aldrig kommit ikapp er som var med då.
Så när jag ska packa ner saker för förvaring i källarförrådet är det naturligtvis plastpåsar som gäller. Lådor göra sig icke bekymmer. Liksom.
Fredrik, som är den som oftast hämtar saker ur källarförrådet, har aldrig varit speciellt övertygad om det här med påsarna. I hans värld är det tydligen svårt att veta vilken påse man ska bära upp när man ska ha vinterskorna om det finns trettiofyra omärkta plastpåsar att välja mellan.
Så ikväll bar han upp alla trettiofyra och vi har ägnat största delen av denna ljuva afton åt att gå igenom gamla och kommande kläder och sortera och förvara dem på ett vettigare sätt. Enligt Fredrik finns det nämligen sådana.
Och när vi i en av de där påsarna hittade mörkblå kuoma-stövlar i storlek 26 (alltså exakt sådana som jag köpte åt Ingrid på huuto för några veckor sedan) var jag nästan beredd att tro att han har en poäng.
Den uppgivne mannen på bilden har nog i sitt tycke alldeles för mycket med påsarna att göra.
Vill minnas att jag berörde detta med plastkassarna i mitt tal på ert bröllop. Jag ville ju stå för vad vi lämnade över åt vår svärson. Också de mindre vackra sidorna. Men, älskade dotter, det lär finnas de som är behäftade med ännu värre svagheter.
Kram till er alla!
Jag minns samma sak, mamma. Han blev verkligen varnad. Jag har ju förstås också andra svagheter (vilket du vet bättre än de flesta) men har nog begravt en del av mina plastpåserelaterade problem nu. Nu är plastpåsar inte längre vårt huvudsakliga förvaringskärl i källaren. Men när jag kommer på besök kring julen lär ju nog några av mina grejer komma i plastpåse. Förstås.
Heja Fredrik! Du är en förebild för alla äkta män. 🙂
Jag tror jag vågar säga att Fredrik tackar för den fina komplimangen. Saknade, saknade ni!