Jag är vaken fast timmen är sen. För i morgon ska jag resa. Inte speciellt långt. Inte speciellt länge. Men långt och länge nog för att jag ska ha resfeber och svårt att somna. Som ett litet barn. Min gissning är att jag vaknar av mig själv vid halv sju på morgonen, spänd och ivrig och entusiastisk och förväntansfull och längtande. Så därför har jag inte packat. Något måste jag ju göra med min vakentid på morgonen.
Även om jag hemskt gärna skulle sova nu eftersom varje sömntimme lär kännas värdefull i morgon så tycker jag att min oförmåga att hantera resor på ett vuxet och moget sätt är lite söt. Om man får tycka så själv. Vilket man väl nog får. Åtminstone borde få.