Tonårskärlek

Min första och största tonårsförälskelse har födelsedag i dag (och om du lyckas lista ut vem det är på basen av det påståendet så förtjänar du att få veta vem han är). När jag insåg det gratulerade jag honom och sedan blev jag lite tonårsnostalgisk. Så nu lyssnar jag på musik som inte brukar recenseras på kultursidor och minns hur saker och ting kändes för drygt tio år sedan. Och förundras över att det faktiskt är så länge sedan.

Min största känsla; tänk att högstadierollerna faktiskt inte är eviga. Tänk att de där snyggaste och populäraste eleverna inte alls är världsberömda fotbollsstjärnor och fotomodeller och skådespelare i dag, så där som man uppriktigt trodde när man själv inte var riktigt eller ens närapå lika snygg och populär. Tänk att de gör helt vanliga saker och är helt vanliga människor. Tänk om någon hade sagt det då. Tänk om någon sa och man bara var helt oförmögen att förstå.

Tänk att man är så mycket här och nu i tonåren att det är liksom omöjligt att greppa att det blir annorlunda. Kanske till och med allt blir till och med helt annorlunda.

Tänk att man kan få en sådan distans till den där känslan av riktigt olycklig och obesvarad tonårskärlek att den inte smärtar alls mera. Att den nästan känns vacker. Att det ändå är den delen av mitt liv som det skrivits flest sånger om.

0 thoughts on “Tonårskärlek

  1. För det första så är du så himla rolig i skrift (vi har ju aldrig träffats live, så jag kan inte uttala mig om hur du är live.). “Musik som inte recenseras på kultursidor…” Då vet man precis.

    För det andra så är det intressant hur dedär högstadierollerna ändå lever kvar i ens medvetande. Han som varken blev rockstjärna eller så mycket annat för den delen kan ännu nästan 20 år senare ha någon slags stjärnstatus i ens huvud som gör att man blir alldeles förlägen och nervös också i vuxenversion. “En komikers uppväxt” beskriver det där så bra. Dedär två busarna i klassen utövar fortfarande samma slags makt över huvudpersonen när de har klassträff, trots att det är ganska lite som är coolt med dem när de är vuxna. Just därför tror jag att det är rätt viktigt att knyta tillbaks till tonåren i tanken – de formar ens nutida beteende mer än man kanske tror.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s