Stämma honom

Jag har i dag läst ut Alex Schulmans bok. Den som inte har blivit rosad av kritiker. Och min förhoppning om att jag skulle älska den dog lite medan jag läste. Den var inte dålig. Inte alls. Jag tänker inte stämma honom för att hans bok stulit några timmar av ett liv där sådana ibland vägs på guldvåg. Men jag kände ungefär lika mycket (eller lite) som när jag läste hans första bok.

Så var det tills jag läste sista sidan. Sista styckena på sista sidan. Då kände jag plötsligt ganska mycket. Då fick jag äntligen det som jag hade väntat på hela boken; en känsla av att Alex Schulmans fru Amanda är den bästa kvinna som finns i hela världen. Det var det jag ville ha. Det var därför jag ville läsa boken.

Låt mig citera.

”Jag tänker på hur mycket jag älskar henne och blir så svag att jag måste sätta mig ner. Att jag valde Amanda är ointressant – jag tror att alla väljer henne. Men att hon valde mig. Hon är mig fullständigt överlägsen i allt, men hon valde ändå mig. Om jag gjort något extraordinärt i livet så var det just det – att jag fick Amanda Widell att välja mig.”

Och då var det plötsligt så värt det. För visst är det magiskt att få bli vald av någon man inte förtjänar? Visst är det nåd? Och den största magin och den största nåden är väl det faktum att två personer i samma förhållande båda kan uppleva att de egentligen inte förtjänar den andra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s