I ett anfall av självömkan beslöt jag och mannen att titta på ett avsnitt av Kauniit ja rohkeat. Vi ville se om vi kan hänga med efter en paus på två år. Medan jag ser hur Brookes son kysser Taylor inser jag att jag inte hänger med. Fredrik trodde att det var Taylors egen son som kysste Taylor och tyckte inte ens att det var en speciellt märklig eller osannolik intrig. Jag säger som min kloka syster sa en gång: Det finns lite för få karaktärer i den här serien med tanke på allt som hänt.

Att vi igen har ett sjukt barn är mera än jag kan förstå och nästan lika mycket som jag kan klara av. Det här är fjärde gången på tre veckor som dottern har en formsvacka med feber som konsekvens och symptom. Jag blir nästan aggressiv och känner hur den glädje och förnöjsamhet som brukar prägla min karaktär lyser med sin frånvaro. Det kan hända att dessa egenskaper återvänder om någon berättar för mig hur jag infogar bilder i den här på många sätt ytterst trevliga och lätthanterliga blogg.

Att vi igen har ett sjukt barn är mera än jag kan förstå och nästan lika mycket som jag kan klara av. Det här är fjärde gången på tre veckor som dottern har en formsvacka med feber som konsekvens och symptom. Jag blir nästan aggressiv och känner hur den glädje och förnöjsamhet som brukar prägla min karaktär lyser med sin frånvaro. Det kan hända att dessa egenskaper återvänder om någon berättar för mig hur jag infogar bilder i den här på många sätt ytterst trevliga och lätthanterliga blogg.

Jag tycker man kan unna sig att skryta lite över sin egen arbetsförmåga så här på måndagsförmiddag. Jag har: – läst igenom, bearbetat och vidarebefordrat nio journalistiska texter – beställt en luciaklänning och en luciakrona till min favoritlussebrud- inlett den egentliga arbetsdagen med förväntan och stilla glädje

Samma egenskaper hos Ingrid som gör wc-borsten till en jobbig sak i mitt liv gör fjärrkontrollen till dvd-spelaren till en försvunnen sak i mitt liv. I snart en vecka har den varit obarmhärtigt försvunnen. Det tragiska är att jag börjar vänja mig och acceptera läget. Därför tittar jag och dottern som bäst på Teletubbies på danska. Lite fördjupade insikter i våra nordiska grannspråk mår vi ju alla bra av. Ingrid har aldrig skrattat så mycket åt Teletubbies förr. Och visst kan jag förstå henne. För en ovan låter danska onekligen roligt.

Samma egenskaper hos Ingrid som gör wc-borsten till en jobbig sak i mitt liv gör fjärrkontrollen till dvd-spelaren till en försvunnen sak i mitt liv. I snart en vecka har den varit obarmhärtigt försvunnen. Det tragiska är att jag börjar vänja mig och acceptera läget. Därför tittar jag och dottern som bäst på Teletubbies på danska. Lite fördjupade insikter i våra nordiska grannspråk mår vi ju alla bra av. Ingrid har aldrig skrattat så mycket åt Teletubbies förr. Och visst kan jag förstå henne. För en ovan låter danska onekligen roligt.

Den goda nattsömnen till trots har jag redan hittat en sak att beklaga mig över i dag. Varför, varför, varför måste mitt barn tycka så otroligt mycket om att leka med WC-borsten? Jag brukar vara tolerant och vidsynt och på alla sätt en tillåtande person, men det finns gränser till och med för mig. Jag tycker inte om när hon svabbar vardagsrumsgolvet med ovannämnda städföremål. Jag tycker inte om när hon petar med den på tv-rutan. Och jag tycker inte om hennes stora sorg när jag avlägsnar borsten då jag upptäcker vad hon gör.

Jag har övervägt länge och moget. Och ändå känns det så odramatiskt nu när det väl händer. Här och nu flyttar jag min blogg hit och börjar om på ny kula. Jag skulle kunna redogöra för varför. Men jag måste inte och tar mig därför friheten att låta bli. Denna dag har vi firat min älskade makes andra farsdag. Vi har överräckt ett par ödmjuka presenter och överröst med kärlek. Vi har också tagit ett kollektivt färdmedel (tåg) genom en stor del av vårt hemland. Att jag i fredags sa att jag älskade att åka tåg med barn var lite ogenomtänkt. Efter dagens färd kan jag konstatera att jag älskar att åka lagomtomma tåg med mätta och utvilade barn på partyhumör. När folk sitter i trappor och gångar och den egna avkomman är lite halv är det inte roligt för någon på något sätt.