En dag i parken

Vi spenderade förmiddagen i parken. I går var det minus tre grader. I dag är det plus fyra. Det är så sjukt stor skillnad. Det kändes på alla sätt varmt, skönt och angenämt att vara utomhus hela gruppen. 

Mina äskade. Så fina. Iaktta Ingrids handskar. Numera går det löjligt lätt att få henne att acceptera dem.

Ingrid har en förkärlek till hästar. Också gungande sådana. Hon gör, så där apropå ämnet, ett hästljud som världen blir vackrare av.

Dottern och jag.

Ingrid har svårt att förstå varför jag inte gungar gunghäst. Det beror på att jag ibland har sett gunghästar som det står max 35 kg på. Sådana hästar skulle inte finnas mera om jag gungade på dem.

Jag är lite för obehagligt nära.

Några ligister hade lekt eldsvåda i lekparken med rutiga skolhäften. No comments.

Fredrik ville imponera. Det gick väl så där.

När jag sa att han såg ut som en gymnast kom han ner igen och blev som folk.

Sommartider

Jag njuter av min nya förmåga och sörjer det faktum att tv-utbudet är löjligt svagt på lördagskvällar. Summan blir en minifrossa i sommaren som gick.

Ingrid åkte stor båt till och från Lekholmen där vi spenderade sammanlagt tre härliga sommarveckor. En ettåring som är lättskött och lycklig på konfirmationsläger med 35 tonåringar  är som gjord för att vara vår. Men så är hon ju vår också.

Ibland åkte Ingrid liten båt till Lekholmen. Då måste hon ha flytväst i fel storlek. Hon ogillade starkt, men jag var stenhård.

Jag och Ingrid fortsatte satsa på vår relation som goda väninnor. Närhet, ömhet och mys och pys tillhörde livet också i sommartider. Mitt hår ställde inte alltid upp i skärgården. Ganska sällan egentligen.

Jag och Ingrid upplevde natur och umgänge med min mor vid föräldrarnas sommarställe. Och ja, mitt hår är faktiskt så där lockigt av sig själv.

Också en sensommardag besökte vi ovannämnda plats. Vi ska husera mycket där nästa år. Min dotter har en något manhaftig men på alla sätt bra och snygg välikausihaalari. Min man är den snyggaste.

Tio

Ikeabesöket får tio stjärnor av tio möjliga. Jag får verkligen skämmas för min dåliga attityd innan. Ingrid överträffade alla förväntningar och var lugn och saklig som en äldre dam. Hon spatserade harmoniskt mellan hyllorna och bekantade sig med produkter på ett vettigt sätt. Vi andra köpte ljus och ljusrelaterade produkter som om det var vi och inte affären som fick betalt för det. Vi avslutade vår lyckade utflykt med att inta en förmånlig middag och prisa vårt val av utflyktsmål. Vilken hit!

Ekorre

I dag har en ekorre ätit knäckebröd ur min hand. Sedan åt en annan ekorre också knäckebröd ur min hand. Men jag vågade inte göra som min följeslagare på dagens utflykt. Hon lät småfåglar äta ur hennes hand. Där gick en mental gräns för mig. Jag har skräck och respekt för näbbar. Trots det känner jag definitivt hur naturmänniskan i mig kom till liv. Och hur Snövit i mig kom till liv.

Iakttagelse

Utan att skämmas erkänner jag att jag läser de stora svenska bloggarna nästan varje dag. Dels för att jag tycker om att läsa dem och dels för att jag tycker att de som fenomen är fascinerande. Till saken. Av att läsa en människas blogg får man tydligen en uppfattning om hur människan låter. Jag hade aldrig tänkt på det före jag såg Kenza och Foki på tv4 för ett par dagar sedan och instinktivt tyckte att de lät helt fel. Så där låter de ju inte, satt jag och tänkte för mig själv i soffan. Det här gäller säkert inte bara Kenza och Foki. Det gäller säkert också alla papper-bloggar jag läser. Nu har jag det lite jobbigt. Jag kan inte bestämma mig för om detta faktum är lite spännande eller om det bara är besvärligt. Det kan jag fundera på medan jag väntar på att en vän ska komma hit och leverera lunch. Åh, en så god egenskap hos en vän!

Vi har

Vi har ett städat hem. Vi har ljus på soffbordet. Vi har godsaker i magen. Vi har frid med utgången av idol. Vi har en del strul med vår nya tekniska pryl. Vi har en skön och luftig helg framför oss. Vi har de bästa tänkbara vänner. Att de bor så nära att vi kan leva Friendsliv kryddar tillvaron något otroligt. Att de är så nära att vi kan leva Friendsliv kryddar tillvaron något otroligt.