Under onsdag, torsdag och fredag denna vecka har jag andats Gossip girl. Nu ska jag blåsa ut det här.

Personer i serien som konstant irriterar mig:

1. Blair (och det blir inte bättre av att hennes hår alltid är oklanderligt)
2. Chuck (även om jag tycker synd om honom)
3. Jenny (väldigt mycket)
4. Blairs gäng (kanske allra mest)
5. Aaron (okej – faktiskt mest)
6. Gossip girl själv (till och med jag uttrycker mig mindre dramatiskt och mera 2000-taligt)
7. Lily (bete dig som en vuxen)
8. Rufus (kunde också mogna till sig lite men är en bra far)
9. Serena (för att hon alltid tror det värsta och aldrig hanterar situationer taktiskt)

Man kan ju undra varför jag ens tittar. Men jag kan nämna några tungt vägande orsaker.

1. Att dela det med syster E är stort
2. Nate (så söt)
3. Dan (litterär och sunt självdistanserad)
4. En påminnelse om hur skönt det är att vara vuxen
5. En påminnelse om hur skönt det är att vara vanlig

XXO

För sista gången den här sommaren åker jag på weekend till Österbotten. Snart är det dags för det vanliga livet.

För sista gången den här sommaren åker jag på weekend till Österbotten. Snart är det dags för det vanliga livet.

Vad gör Amanda när hon inte bloggar? Tittar (nästan) helt ogenerat på gossip girl, talar djupt och ytligt med en vacker och klok syster samt firar sommarlovets allra sista dag.

Jag tror att vår dotter lever i en trotsperiod. Det har jag å andra sidan trott i ett halvt år (man vill ju alltid ha en förklaring till strul) men nu tror jag det med en ny intensitet. När hon är som mest arg ligger hon raklång med ansiktet mot golvet och ropar. Och så efter en stund vrålar hon att hon vill vara ensam och går bestämt till sitt rum (vilket känns väldigt tonårsaktigt på ett oroväckande sätt).  

  

Efter en mycket kort stund i ensamhet brukar hon ropa att hon vill kramas. Och sedan  kommer hon springande med öppna armar och kramar mig hårdare än någonsin. Ibland säger hon förlåt. Ibland säger hon bara ”min lilla mamma” med stor kärlek i rösten.

  

Och i den stunden känns trotsanfall och raseriutbrott som ganska små problem.

  

Men när hon och jag är ensamma  i  butiken och vi har korgen full med varor som ska betlas och packas känns de nästan (med stark betoning på nästan) som u-landsproblem.

  

När jag tänker på vem jag delar säng med i natt blir jag alldeles till mig.

När jag tänker på vem jag delar säng med i natt blir jag alldeles till mig.

Något av det absolut roligaste med mitt sommarjobb är att jag lär mig något nytt varje dag. Jag tror i och för sig att alla lär sig något nytt varje dag, men sällan är det lika konkret och påtagligt som på mitt sommarjobb.

Något av det absolut roligaste med mitt sommarjobb är att jag lär mig något nytt varje dag. Jag tror i och för sig att alla lär sig något nytt varje dag, men sällan är det lika konkret och påtagligt som på mitt sommarjobb.

Så länge jag lägger alla egna önskemål åt sidan fungerar Ingrid som ett alldeles utmärkt shoppingsällskap. Om jag däremot ämnar uträtta stordåd, smådåd eller ens dåd är hon ett ganska värdelöst shoppingsällskap. Sådant verkar gå i vågor.