Halva Idol-kvällen har jag funderat på vem jag ska vara kär i den här hösten. Förra året var det så självklart Tove. Ingen väcker liknande känslor i år, men lite mera varm än kall blir jag oftast när Daniel är med. På ett ytterst oromantiskt sätt – han väcker snarare moderskänslor. Beundran ikväll väckte Geir, Jay och Elin.

Ah, dessa underbara fredagskvällar i höstetid!

Jag finner det både underhållande och tragiskt att INGEN har bekräftat mitt hår i dag. Att jag fiskade efter beröm var ju allt annat än oklart. Jag tolkar er tystnad som ett brutalt icke-medhållande.

Nästan varje yta i vårt hem är stökig, men ljuskungen i Fredrik har vaknat till liv och tänder stearin i mknst varannat hörn trots att närmiljön är allt annat än harmonisk.

Ikea lockar inte alltid fram det bästa hos folk. Jag såg många som grälade och skrek och tjatade och gnällde och suckade och stönade och himlade med ögonen. Jag finner det överlag intressant att människor ibland är offensivt osams på allmänna platser. Jag gör inte så. Gör du?

Det känns som om vi har kånkat hem halva ovannämnda butik under den gångna veckan, vilket är lite beklämmande och lite skrämmande med tanke på att vi inte har skaffat nästan några nya möbler alls.

Vi tog en tur till Ikea, mest för hårets skull. Det var ju synd att gömma det från massorna. Alla andra i den här delen av landet verkar vara på samma ställe (vi insåg först på parkeringsplatsen att det är höstlov) och följdaktligen finns här hur många som helst som slår min hårdag. Jag är uppriktigt ödmjuk.

Vi tog en tur till Ikea, mest för hårets skull. Det var ju synd att gömma det från massorna. Alla andra i den här delen av landet verkar vara på samma ställe (vi insåg först på parkeringsplatsen att det är höstlov) och följdaktligen finns här hur många som helst som slår min hårdag. Jag är uppriktigt ödmjuk.

Jag somnade med vått hår och vaknade med det här svallet. Jag tänker inte ens spela falskt ödmjuk. Vilken hårdag! Synd att jag ska träffa så lite folk i dag.

 

Jag somnade med vått hår och vaknade med det här svallet. Jag tänker inte ens spela falskt ödmjuk. Vilken hårdag! Synd att jag ska träffa så lite folk i dag.

 

På något plan saknar jag henne när hon sover. På ett annat mycket starkt plan hoppas jag innerligt att det dröjer länge (till morgonen) tills vi träffas igen.

Vissa ord är ständigt återkommande i vårt liv just nu. Ur vårt barns mun kommer dessa ord dagligen:
– Mamma, vet du vad? Jag älskar dig!
– När jag blir tre år får jag en sax!
– Vad söt är du, mamma! (Här är det lätt att förlåta ordföljdsfelet)
– Hej, söta nosen!

Dessutom ger hon mig dagligen en komplimang för en yttre egenskap jag i hennes tycke besitter. Men den tål nog inte riktigt dagsljus.