Alltså, exakt det här gjorde jag ju också förra året. Och jag är faktiskt inte mera ombytlig än att exakt samma tre kvinnor är mina tre bästa vänner fortfarande. Den som vill repetera får göra det här. Gör det gärna – de är SÅ värda det.

Jag bor alltså i Helsingfors. En gång bevittnade jag ett samtal mellan två personer, den första är bosatt i samma stad som jag och den andra på helt annan ort. Den här andra personen uttryckte att han ser Helsingfors, Esbo och Vanda som samma sak och den här första personen blev uppenbart upprörd och gav uttryck för det. Varken jag eller den andra personen förstod den där upprördheten.

Ännu efter 2,5 år här förstår jag inte riktigt. Eller ens alls. Det är ju liksom huvudstadsregionen. Vad är grejen? Vilka är de stora skillnaderna mellan de olika delarna av den regionen?

Och så börjar min bloggkalender med ungefär exakt samma grej som förra listan gjorde. Må det inte vara ett dåligt tecken. Här är mina tankar om vem jag var i slutet av november förra året. Och här är mina tankar om vem jag är idag, i jämförelse med då.

Jag är fortfarande mamma och tycker fortfarande att den biten av mitt liv blir bara bättre. Fortsätter det så här? I så fall kommer jag att vara odrägligt tillfreds senast i slutet av det här årtiondet.

Jag har varit fru i 7,5 år nu. Ganska länge. Och den här mannen… Det vi har är dels den finaste gåva jag fått och dels den smartaste investering jag har gjort. Så länge vi har oss har vi allt.

Jag har behövt mina vänner mera i år än året innan. Och de har funnits här. Förstås. Jag är inte det minsta förvånad och det beror inte på att jag är så fantastisk utan för att de är det.

Jag tycker ännu mera om mina systrar än jag gjorde förra året. Det är tydligen möjligt.

Jag tycker fortfarande så mycket om mitt jobb att det är nästan pinsamt. Jag trodde faktiskt inte att man kunde trivas så här bra med ett jobb, att man ännu efter två och ett halvt år är förundrad över det faktum att jobbet är ens eget. Ja, numera är det ju till och med det. Mitt eget.

Jag är egentligen också nu en sådan som springer, men i praktiken har jag varit förkyld i flera veckor nu och har haft en lång paus. För ett år sedan hade jag välkomnat en ofrivillig paus, nu känns den tråkig. Där har skett en utveckling.

Jag är prästfru också idag. Och jag har tänkt ovanligt mycket på det på sistone.

Jag bor fortsättningsvis i Helsingfors och gör som jag gör med allt annat i det här livet: fokuserar på det positiva. Jag njuter mycket av anonymiteten som finns här och möjligheten till bio mitt på dagen.

Jag njuter fortfarande av att få uttrycka mig. Och jag tycker fortfarande att jag skriver ganska bra. Åtminstone vissa dagar. Får man säga så? Får man tycka så?

Jag har blivit lite mer ödmjuk inför livet och fått se lite mera av hur mörkt och hemskt det kan vara. Men jag har också fått se att vi kan bäras och bära varandra genom det mesta och det har gett mig ett ännu större hopp som känns ännu mera på riktigt än då för ett år sedan.

Och samtidigt har jag fått se mera av hur ljust och gott det kan vara. Mycket av det jag knappt vågade hoppas på för ett år sedan är verklighet nu.

Jag ska helt kallt låna den här bloggjulkalendern av fina Sonja. Och försöka vara mera trogen än jag var med den lista jag  jobbade med ungefär den här tiden förra året. Målet är att komma igenom de sex första luckorna idag. Jag har bakat 91 pepparkakor och 33 lussekatter så jag har ett visst flyt. Och som bekant gäller det ju att smida medan järnet är smidbart.

1. Berätta om dig själv.
2. Berätta om staden som du bor i.
3. Berätta om din bästa vän.
4. Berätta om en person som du beundrar.
5. Berätta om vem du var för ett år sedan.
6. Berätta om bloggarna du läser.
7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.
8. Berätta om ett av dina favoritplagg.
9. Berätta om en av dina favoritlåtar.
10. Berätta om vad som finns i din väska.
11. Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut.
12. Berätta om någon som du saknar.
13. Berätta om din favoritsak i ditt hem.
14. Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.
15. Berätta om en av dina favoritböcker.
16. Berätta om hur du var när du var liten.
17. Berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.
18. Berätta om en plats du absolut vill besöka innan du dör.
19. Berätta om en vän som bor långt bort.
20. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.
21. Berätta om någon som du älskar.
22. Berätta om något som du är beroende av.
23. Berätta om ditt bästa julminne.
24. Berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.

Resten av bloggvärlden tog sovmorgon på grund av galafest. Jag tog sovmorgon på grund av Ingrids förkylning som höll hela husfolket vaket mellan 3.20 och 5.35.

Ni vet hur man brukar säga att det är bättre att känna sig ensam ensam än att känna sig ensam tillsammans. För tillfället upplever jag ett smakprov på det där andra.

– Det måste vara straff! Det måste vara straff! ropar Fredrik väldigt argt och ganska högt för sig själv i vardagsrumssoffan och i min totala oförmåga att förstå eller leva mig in känner jag mig… lite ensam.

Jag har hål på strumpbyxorna och det stör varken mig eller någon annan. Jag har yllesockor på fötterna istället för klackar som jag ändå inte kan bära med värdighet. Jag får äta ugnsäppelglass direkt ur förpackningen.

Och ändå finns det gener i min kropp som hellre skulle vara på Korjaamo.

Här är vi fortfarande i London hösten 2008. Ingrid tillsammans med min bästa vän som jag anser att på just den här bilden är väldigt lik en viss FST5-profil. Gissning?

Här har Ingrid gjort sitt första av redan hittills ganska många engelska pubbesök. Jag gillar pubkulturer där ingen tittar konstigt om en bebis på tre månader är med.

Här gudstjänstar vi i London tillsammans med Ingrids trolovade och hans helt underbara mamma. I någon mån är de alltid saknade.

Här är ett minne från den där långa, svåra tiden när Ingrids hud betedde sig orimligt.

Här blir jag och Fredrik gudföräldrar till en liten pojke som redan hunnit bli ganska stor.

Här har Ingrid blivit mogen nog för barnstol vid bordet. Och plötsligt var humöret stabilare och alla gladare. Hurra för positiv utveckling!

Här äter Ingrid majsbåge. Det var ett av de få livsmedel hon faktiskt kunde äta.

Här är jag och samma bästis i Stockholm. December 2008.

Fortfarande december 2008 och gudstjänst med goda pastor Andrew.

Här skickar vi en bild på oss och snö till vårt fadderbarn Emmanuel i Kenya. Numera har vi ett annat fadderbarn med samma namn som finns mycket närmare.

Och så här tror och/eller hoppas jag att priserna delas ut ikväll.

Årets blogg: Malenami

Årets snyggaste blogg: Lundagård

Årets roligaste blogg: Anne Hietanen

Årets nykomling: Det är baksidan som räknas

Årets bäst skrivna blogg: En gul apelsin

Årets mest originella: Nabaz partyblogg

Årets mest inspirerande blogg: Hannas virrvarr

Jag tror på åtminstone tre rätt. Vi får se. Det blir spännande.