Min dotter måste vara världsmästare på att pussla. I hennes viktklass då förstås. Jag är imponerad nästan till tårar.

Min dotter måste vara världsmästare på att pussla. I hennes viktklass då förstås. Jag är imponerad nästan till tårar.

Söndag. Vilodag. Gudstjänstdag. Vilket-jobb-skulle-jag-söka-i-dag-dag. För en gångs skull levererade jobbannonserna ett jobb som skulle passa mig nästan perfekt. Ett sådant jobb som jag för något år sedan lovade mig själv att söka om det någon gång mot förmodan skulle dyka upp i annonsform. I dag dök det upp. Och jag kände ingenting. Inte ens så mycket att jag brydde mig om att berätta om det för Fredrik eller Ingrid som var mitt sällskap vid intagandet av morgontidning. Jag var bara sval. Glad för någon annans skull, men sval. Jag trivs nämligen så ofantligt bra med det jobb jag har. Jag tittar inte bakåt eller åt sidorna. Inte ens framåt trots att jag borde. Ingenting skulle passa bättre just nu. Ingenting. Det är så perfekt att jag ibland inte ens kan tro att det är sant. Det går nästan aldrig en dag utan att jag bara förundras över det faktum att jag fick just precis det här jobbet. Och de gånger det går en sådan dag är det inte på grund av jobbet utan kanske på grund av sjukdom eller andra ödsligheter.

Jag gjorde ett fynd i dag när vi plockade fram den riktiga barnvagnen i stället för paraplyskrället. Inne i det som jag tror heter sufletten (och som ingen som inte har barn kan veta vad jag menar med) låg min telefon. Den grå som jag inte sett på ganska precis tre månader.

Jag leker att det inte hände. För tyvääärr så har jag ju fått låna en mycket fräschare och roligare av Lottah. Och tyvääärr så har jag ju redan beställt en iphone och fått bekräftat att den nog är på väg snart. Så vi kan säga så här: Ingrid har en egen telefon.

En maträtt jag äter alldeles för sällan är våfflor. I dag blev vi bjudna på sådana hos vännerna M och C. De kan i sanning tillreda våfflor med de mest fantastiska tillbehör. It was a good day.

Värdparet skämde bort oss och gav oss mer än vi förtjänade.

Är man en superallergiker äter man på lite andra villkor än vi andra. Men knackkorv fungerar ju alltid.

Ingrid stortrivdes då hon fick härja fritt med filtar och dynor.

Hon hann också se några avsnitt av Molly Mus.

Vi lärde oss ett nytt sällskapsspel. Jag tyckte om. Och jag vann. Ganska överlägset. Nubörjartur, sa alla. Jag låter dem tro att det var så men ser fram emot att få bevisa att de har fel.

En maträtt jag äter alldeles för sällan är våfflor. I dag blev vi bjudna på sådana hos vännerna M och C. De kan i sanning tillreda våfflor med de mest fantastiska tillbehör. It was a good day.

Värdparet skämde bort oss och gav oss mer än vi förtjänade.

Är man en superallergiker äter man på lite andra villkor än vi andra. Men knackkorv fungerar ju alltid.

Ingrid stortrivdes då hon fick härja fritt med filtar och dynor.

Hon hann också se några avsnitt av Molly Mus.

Vi lärde oss ett nytt sällskapsspel. Jag tyckte om. Och jag vann. Ganska överlägset. Nubörjartur, sa alla. Jag låter dem tro att det var så men ser fram emot att få bevisa att de har fel.

Denna bild prydde framsidan på en av landets svenskspråkiga dagstidningar för en vecka sedan. Farsdag till ära intervjuades män i den positionen och min var en av dem. Jag fick agera fotograf under ruttna omständigheter. Men objekten ställer ju verkligen upp så resultatet går väl att leva med.

Vi spenderade förmiddagen i parken. I går var det minus tre grader. I dag är det plus fyra. Det är så sjukt stor skillnad. Det kändes på alla sätt varmt, skönt och angenämt att vara utomhus hela gruppen. 

Mina äskade. Så fina. Iaktta Ingrids handskar. Numera går det löjligt lätt att få henne att acceptera dem.

Ingrid har en förkärlek till hästar. Också gungande sådana. Hon gör, så där apropå ämnet, ett hästljud som världen blir vackrare av.

Dottern och jag.

Ingrid har svårt att förstå varför jag inte gungar gunghäst. Det beror på att jag ibland har sett gunghästar som det står max 35 kg på. Sådana hästar skulle inte finnas mera om jag gungade på dem.

Jag är lite för obehagligt nära.

Några ligister hade lekt eldsvåda i lekparken med rutiga skolhäften. No comments.

Fredrik ville imponera. Det gick väl så där.

När jag sa att han såg ut som en gymnast kom han ner igen och blev som folk.

Jag njuter av min nya förmåga och sörjer det faktum att tv-utbudet är löjligt svagt på lördagskvällar. Summan blir en minifrossa i sommaren som gick.

Ingrid åkte stor båt till och från Lekholmen där vi spenderade sammanlagt tre härliga sommarveckor. En ettåring som är lättskött och lycklig på konfirmationsläger med 35 tonåringar  är som gjord för att vara vår. Men så är hon ju vår också.

Ibland åkte Ingrid liten båt till Lekholmen. Då måste hon ha flytväst i fel storlek. Hon ogillade starkt, men jag var stenhård.

Jag och Ingrid fortsatte satsa på vår relation som goda väninnor. Närhet, ömhet och mys och pys tillhörde livet också i sommartider. Mitt hår ställde inte alltid upp i skärgården. Ganska sällan egentligen.

Jag och Ingrid upplevde natur och umgänge med min mor vid föräldrarnas sommarställe. Och ja, mitt hår är faktiskt så där lockigt av sig själv.

Också en sensommardag besökte vi ovannämnda plats. Vi ska husera mycket där nästa år. Min dotter har en något manhaftig men på alla sätt bra och snygg välikausihaalari. Min man är den snyggaste.

Jag fick goda it-råd av en människa mera kunnig än jag själv. Från och med nu kommer det att finnas bild i min blogg. Har jag tänkt. Premiärbilden blir på mitt favoritmotiv.