Igår satt de och skrev prov, jag satt och övervakade. Och jag tittade lite på dem. Ingen av dem visste jag ens att fanns för ett år sedan, nu har jag haft de flesta av dem i hälften av deras obligatoriska modersmålsmoduler i gymnasiet. Jag har fått lära känna dem, jag har fått läsa deras texter och ta del av deras tankar. Jag har fått skratta med dem och jag har fått prata med dem och jag förhoppningsvis fått ge någon av dem något av värde.

Jag har fått så mycket under det här läsåret. Vilken sann gåva det har varit för mig att få vara just här just nu.

Och medan de skrev vidare på sina prov började jag ladda ner powerpointar och andra filer med material och sparade dem i moln som jag kommer åt också efter 31 juli. För en dramatisk själ som min kändes det lite stort.

De säger att det bara är en vecka kvar nu. De får det att låta som en bra sak.

Jag är inte riktigt där. Jag är inte riktigt redo. Och jag kommer nog inte att hinna bli. Att jobba som gymnasielärare är att varje vår säga hejdå till de studerande du har lärt känna allra bäst. Det säger de inget om på lärarutbildningen. Att jobba som gymnasielärare ett enda år i en skola är att den våren säga hejdå till precis alla. Det säger ingen något om.

Det blir bra. Det är bra. Det har bara varit så bra.