Är det som att ha nyfödd bebis? frågade en av bästisarna idag när vi textade om valplivet.

Inte alls, svarade jag. Och menade det.

Den enorma skörhet och vilsenhet jag känt två av tre gånger med en nyföding lyser med sin frånvaro. Världen är inte ny. Livet inte oåterkalleligt förändrat för alltid.

Men… Om jag skulle behöva jämföra de här senaste dagarna med några andra dagar i mitt liv så är det nog kanske de där första dagarna hemma med en bebis som kommer närmast. Trots enorma skillnader. Det var nog i november 2016 som en annan varelses kroppsvätskor och sovtider senast påverkade mig så här mycket. Och det var nog då jag senast kände mig såhär ofri och låst och inrutad. Då som jag senast visste med förnuftet att det här är ett övergående undantagsläge men som jag med hjärtat inte riktigt såg något slut på märkligt långa och oförutsägbara dagar.

Och det var senast då som någon så liten var så mårkligt beroende av mig. Och golvade mig så totalt.