Vad kan man begära av en lördag i slutet av september när man vaknar om möjligt ännu tröttare än man somnade kvällen innan? Egentligen ingenting.

Men ibland får vi så mycket mer än vi kan begära och hoppas på och idag var ibland.

Jag fick ta en timmes morgonpromenad med vännen som är min allra mesta vän. Och trots att vi träffas nästan varje vecka så blir vi aldrig klara. Vi hinner liksom bara börja.

Jag fick äta lunch med och hos en bästis. Inte heller vi blev ens närapå klara, men den här gången gör det ingenting. Ty vi ses imorgon igen. Tänk det. Att få ses imorgon igen.

Jag fick tala i telefon med en saknad och älskad syster. Hon ringde och jag svarade och sedan talade vi i drygt två timmar.

Dessutom har Arvid två av sina viktigaste här just nu. Tre pojkar som är lika outtröttliga och lika outtröttligt passionerade för fotboll har somnat i hans rum. Det att de lyckades somna redan strax efter elva säger en hel del om outtröttligheten när de är vakna.

En trött lördag blev en rätt fantastisk lördag. Det var människorna som gjorde det. Det är alltid människorna som gör det.