Hon ska snart få bebis och hennes man var nyligen bortrest. Det hade kunnat bli spännande.

– Då tänkte jag att om förlossningen börjar nu så ber jag Amanda komma med mig till bb.

Jag blev nästan en pöl när hon berättade det. Att få vara den som skulle få komma med när den viktigaste är borta… Det är stort. Det är enormt.

Att få vara behövd och önskad är kanske det finaste vi människor kan få vara. Vilken gåva vi ger till en annan när vi behöver och önskar henne och också berättar det.

Ikväll fick vi ha henne och hennes familj här hos oss. Egentligen kunde vi inte träffa någon alls. Det fanns liksom inget roligt och vackert och intressant kvar i oss. Men dem vågar och vill vi vara med också då.

Tänk.