Jag har två riktigt långa arbetsdagar bakom mig. Jag borde vara trött. Jag är antagligen trött. Men det känns inte så. Tvärtom. Jag känner mig piggare och gladare och mer levande än på länge.

Jag har nämligen fått möta människor – både barn och vuxna – på riktigt. IRL. Fem barngrupper, två föreläsningar för vuxna. Vi har varit i samma rum, vi har andats samma luft. Och visst är det tacksamt och praktiskt med de möjligheter som digitala verktyg erbjuder – mycket av det jag och vi alla har gjort under de senaste två åren skulle aldrig ha blivit av utan dem. Men det möte som blir när vi möts på riktigt är alltid ett helt annat möte. Ett bättre möte. Ett möte som ger mer.

Därav piggheten och glädjen och livet.

Jag älskar människomöten. Jag må älska böcker och berättelser och språk och ord. Men jag älskar alltid människomöten allra mest.