För aderton år sedan frågade han om jag ville gifta mig med honom. För aderton år sedan svarade jag ja.

Jag minns inte riktigt vilket liv jag såg framför mig den där dagen för aderton år sedan, men den här adertonde förlovningsdagen kom att innehålla just det som vårt liv brukar innehålla just nu. Fredrik och Arvid var i en fotbollshall nästan hela dagen. Ingrid i en annan idrottshall. I den hall där jag och Hilde också ville vara, men där vi inte kunde vara eftersom hon var sjuk.

Fotboll, friidrott, sjuka barn och vardsgspussel. Så ser livet ut just nu, aderton år efter mitt livs största och mest avgörande ja.

Det har sina sidor, det liv som är vårt. Men jag tycker om vårt liv. Ännu mer tycker jag om honom, den man som är min.