Skrattet

Nu är vi där vi brukar vara när det är sportlov. Där vi ska vara när det är sportlov.

Där min förstfödda skrattar som aldrig annars. Hon har ett skratt som är förbehållet hennes kusin. Bara med henne skrattar hon på just det sättet. Och hon för det ofta.

Vi har varit här bara några timmar. Skrattet. Redan så många gånger.

I tider som dessa är det om möjligt ännu viktigare än vanligt att få vara med människor man älskar och som älskar en. Det är vi nu.

De här två. Och skrattet. Här för typ tio år sedan.

2 reaktioner på ”Skrattet

  1. Visst är det helt underbart med skratt, och kusiner! En av barnens älskade sådana är här på besök just nu, han bor i Italien, så vi är verkligen glada! Och extra lyckliga är vi föräldrar över att de passar så bra ihop, det är ingenting man kan ta för givet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s