Tänk dig att vara nästan nio och vara bortrest ett par dagar. Tänk dig att komma tillbaka hem igen och få godis av en av bästa vännerna.
– Jag fick det för att han är så glad att jag är hemma igen. Han var ledsen när jag var borta, berättar vår nioåring och strålar som en sol.
– Hur känns det? frågar jag. För om jag får chansen att uppmuntra någon att sätta ord på sina känslor så tar jag den.
– Jag blir glad i själen, svarar han på två sekunder. För han har uppmuntrats många gånger och blivit en mästare.

Så bra att uppmuntra allas känsloordspråk. Många gånger är det väl just bristen på ord som orsakar våra konflikter. /Gilla