I mina lungor

Egentligen är jag en människa som bloggar varje dag. Det hjälper mig att få syn på mitt liv, framför allt hjälper det mig att få syn på det som glittrar och glimrar i mitt liv. Jag vill inte vara utan det. Vet inte riktigt hur man lever utan penna i hand.

Det låter poetiskt. Att leva med penna i hand. Egentligen är jag en människa som skriver 98 % av mina blogginlägg på min telefon. Det är rätt lite poesi i det.

Men ibland tar jag paus. Av olika orsaker, av helt olika. Nu tog jag paus, av goda orsaker. Jag stickade inte heller. Slarvade till och med lite med Dagens lösen. Höll fast i väldigt få rutiner och levde för en stund betydligt mindre inrutat än jag brukar.

Jag tror med bestämdhet att det gjorde mig gott. Världen står kvar också om någon av mina dagliga boxar inte blir checkad.

För en vecka var världen och livet större och jag tog tacksamt emot. Jag har ny luft i mina lungor.

Det låter poetiskt. Att ha ny luft i sina lungor. Men det är också väldigt sant. Det är rätt mycket poesi i det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s