Vi sitter i bil på väg hem från Närpes och kvällens friidrottstävling. Både glassen och krafterna är slut, men stämningen förvånansvärt god. Så där som den kan vara när alla får ha skärm i bilen.

Tystnaden avbryts av Hilde.

– Det här har jag önskat mig i hela mitt liv, säger hon med allvar i rösten.

– Vadå? undrar jag.

– Att det är kväll och vi är ute i regnet, suckar hon lyckligt.

Det sägs ju att lycklig är den som kan glädjas över lite. Hilde är i sanning lycklig.