Han är kanske allra minst i sitt lag. Och han ser aldrig mindre ut än när han står i mål. Men där älskar han att stå.

Mitt modershjärta älskar inte när han står där. Men han har aldrig frågat och det är väl precis som det ska.

Jag förstår inte vad han är gjord av. Jag skulle aldrig ställa mig i mål. Aldrig.

Nu på cup har han fått vakta mål några matcher. Efter första matchen var han lite missnöjd. Det kom för få skott som han måste kasta sig för att kunna rädda. Mitt modershjärta höll inte med. Men han hade ju inte frågat det heller.

Men efter dagens sista match var han en sol. Nu fick han rädda och jobba. Och fick till och med fair play-kort för sin insats.

Kanske var han till och med några centimeter längre än han var på morgonen.

Han är inte alls som jag. Där jag var ängslig och osäker är han självklar och orädd. Han lär mig nya saker hela tiden. Jag älskar att få höra ihop med honom.