Helt jättedramatiskt

Vi skulle packa igår. Vi är som föräldrar är mest och packade varsin väska åt barnen först (i rättvisans namn packade Ingrid sin egen). När jag sedan skulle packa min egen väska märkte jag att det låg några grejer i den redan. En av Hildes klänningar, ett par av Hildes skor och en mjuk plastboll. Aha, hon har lekt något, tänkte jag och tömde väskan och började packa den.

Frid och fröjd. Tills Hilde – hyfsat långt hemifrån – märker att den väska som hon hade packat inte alls innehåller det som hon hade tänkt sig utan mina grejer. Hon blir fruktansvärt arg. Och jag hanterar det ungefär lika dåligt som man tyvärr lätt gör när det är lite stressigt, trettio grader varmt och gassande sol. Istället för att be om ursäkt direkt blir jag provocerad av att hon gör en så stor grej av det.

När jag väl inser mitt misstag och ber om förlåtelse är hon inte bara nådig. Hon är faktiskt ganska långsint. En halvtimme efter att jag bett om förlåtelse förklarar hon med lugn röst att hon älskar pappa men inte mig.

Nu har det gått många timmar. Jag är förlåten och älskad igen. Men helt glömd är min skuld inte, vilket visar sig när Hilde helt oprovocerat och helt jättedramatiskt säger:

– Mamma, jag tycker ändå att du är fin fast du stal min älskade väska.

Den människan. Hon låter mig inte komma för lätt undan. Om vi säger så.

En reaktion på ”Helt jättedramatiskt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s