Inte lika fri

Idag på morgonen sprang jag min dagliga femma. Allt var precis som vanligt, men när jag var nästan hemma igen fylldes mina ögon plötsligt med tårar och mitt hjärta med tacksamhet. Tänk att jag får göra det här. Tänk att jag kan. Tänk att jag vill. Tänk att kroppen levererar.

Och där. Fylldes mitt hjärta också med sorg.

För jag har tänkt så många fula saker om min kropp genom åren. Tänk på alla timmar jag har ägnat åt att önska att den var annorlunda. De timmarna får jag aldrig tillbaka och de har inte gett mig någonting. Vad hade jag kunnat göra med all den tiden om de där tankarna aldrig flyttat in i mitt huvud? Jag kanske hade lärt mig ett nytt språk eller fyra. Jag hade hunnit. Tänk på alla gånger jag har sett på min kropp och sett bara brister och otillräckligheter, trots att det fanns så mycket annat att se.

Jag är närmare fyrtio än trettio, till och med närmare fyrtio än trettiofem, och jag är fortfarande inte lika fri som jag vill vara. Därför fylldes hjärtat med sorg. Men jag är friare än någon gång förut och därför fylldes hjärtat med tacksamhet.

Och varje femma jag springer påminner mig om att min kropp är så mycket mer än hur den ser ut. Varje femma är en femma närmare större frihet.

Bild: Matilda Audas Björkholm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s