– Oj, Hilde, vad jag har saknat dig!

Det låter i eftertrycket som om han inte sett henne på hela coronaåret, egentligen sågs se tidigare samma morgon. Men han är – som tidigare konstaterat – en helt underbar storebror.

Hon smälter och fnissar förtjust.

– Har du saknat mig när du var i skolan?

– Ja, det har jag. Jag frågade min lärare om jag inte får gå hem lite tidigare för att jag saknar Hilde så mycket.

– Vad sa hon då? undrar den saknade.

– Hon sa att jag måste vänta en liten stund till, men sedan får jag gå hem och krama min Hilde igen.

Och så gör han just det.

Hans pratar på ett helt annat sätt när han pratar med henne. Han använder en annan röst och andra ord. Jag hör både mig själv och min Fredrik i det och det värmer. Det finns tyvärr så många mindre smickrande röster och ord han kunde ta efter oss, att han väljer det här känns väldigt fint.