Jag talade i telefon i tisdags med en främling.
-Ha en fin fortsättning på dagen och ett riktigt härligt veckoslut sedan, sa jag.
Och kände mig som en… Ja, om inte som en idiot så åtminstone som en människa med rejäla intellektuella utmaningar. VEM önskar främmande människor trevligt veckoslut redan en tisdag?
Nå, jag. Tydligen.
Jag är bra på att se fram emot saker, det är ofta minst halva nöjet. Därför kan jag ana ett riktigt bra veckoslut redan en tisdag. Och därför kan jag ana en riktigt bra tisdag redan en fredag.
Att kunna se fram emot är en gåva. Den som kan glädja sig också åt det som inte ännu är men som ligger framför har ju väldigt mycket mer att glädja sig åt än den som kan glädja sig bara här och nu. För att inte tala om hur stor och långvarig glädjen blir för den som kan glädja sig också åt det som ligger bakom.
Den här tiden på året ändå. Är den inte den allra allra bästa? När man så tydligt anar allt det som finns framför men när exakt allt fortfarande är just precis framför? Inte en enda minut har gått av sommaren ännu.
Inte en enda minut.
Nästan för lycklig 
helt sant! det är en konst att kunna glädjas – för nu, för gårdagen, för framtiden. hjärnan gör inte stor skillnad på det som hänt eller inte, precis som när man oroar sig. den märker bara känslan.
Jag sade trevlig helg en tisdag åt bibliotekarien. Och hon svarade tack det samma! Det insåg jag först i bilen och skrattade så tårarna rann åt mig själv och åt att vi var lika ”vikovill” båda två 😄
Underbart! Skönt att inte vara ensam.