Hennes inre värld är vacker, rolig och rik.

I bilen på väg hem från sagodansen för någon vecka sedan utbrast hon plötsligt:

– Oj nej! Lullu blev kvar på sagodansen.

Det visade sig att Lullu är Hildes hemliga vän. Lullu var tre år när Hilde var det, nu är hon fyra.

Och veckan därpå i bilen på väg till sagodansen:

– Yes! Nu får vi äntligen träffa Lullu igen!

Fast just det var bara nästan sant. Vi träffade faktiskt henne en gång däremellan också. Lullu ringde oss nämligen på lillajul och meddelade att hon och alla hennes vänner kommer till oss. Och några sekunder senare hör vi Hilde från tamburen:

– Välkommen! Kom in alla!

Jag tycker – förstås – att det är festligt att Lullu finns. Och att hon heter Lullu. Och att alla hennes vänner plötsligt kan dyka upp hemma hos oss.

Allra mest festligt är det – förstås – att Hilde har en så härlig inre värld. Den är så väldigt svår att ta ifrån en människa. Har hon den har hon mycket.