Ovärderlig

Och så bar hon ut en stor hög med böcker i hallen och satte sig ner. Läste dem högt för sig själv och ett gosedjur, en efter en, och flyttade över de lästa böckerna till en annan hög. Tills alla låg i den högen.

En hel timme satt hon där. En timme! Utan att säga ens ett ord till mig som satt och jobbade i köket. Men hur skulle hon ha hunnit? Hur skulle hon ha behövt?

Om jag lyckas vara med och ge henne ens hälften av min kärlek till läsning och böcker är jag överlycklig. För mig har den kärleken nämligen varit ovärderlig. För mig är den kärleken nämligen ovärderlig.

Hon är alldeles för liten för att man ska kunna säga eller ens gissa, men åtminstone för den Hilde som är nu när hon är nästan fyra år den kärleken också ovärderlig.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s