Ett tilläggssår

Nu har jag ägnat en dryg timme av mitt jordeliv åt att gå och vara arg och frustrerad och irriterad. Jag vet ju inte hur långt mitt liv blir, men jag utgår från att det kommer att bli alldeles för kort för sådant. Samtidigt är det ju helt oundvikligt. Om någon av de människor som är mina barn någon gång ska kunna ha en haircut och ett jobb så måste jag ha sådana här timmar. Det hjälps inte.

Jag har funderat på det här med små barn och små bekymmer och större och större. Jag är allergisk mot det uttrycket, undviker det in i det sista. Men den här junikvällen, när världen är som vackrast och jag själv verkligen inte är det, vet jag så väl att det finns ett tilläggssår i de bekymmer som större barn innebär; att man själv så ofta är medskapare och medskyldig i de bekymren.

Det mesta av kvällens ilska och frustration och irritation riktades med rätta mot mig själv.

Vi gör som vi brukar. Sörjer lite, drar upp snoret och tar nya tag. Imorgon är en helt ny dag med sin beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.

Amen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s