Ingen har ju tackat

Hilde somnade strax efter klockan ett igår och vaknade halv nio på morgonen. Man kan väl lugnt säga att hon idag har mått som hon förtjänade, men tyvärr har hon ju inte mått på det viset tyst och lugnt och klädsamt i ett hörn. Verkligen inte. Så vi har väl liksom alla fått må som hon förtjänade, vilket kan tyckas vara rätt orättvist men vilket också är rätt ofrånkomligt när man delar liv på den här nivån.

Så vår söndag – den första egentliga sommarlovsdagen – har byggts av gnäll och tjat och trötta människor som krockat med varandra. Jag och Fredrik har försökt hålla skutan flytande men ingen har ju direkt eller ens indirekt tackat oss för det. Föräldraskapets lott.

Så nu tackar jag själv oss istället. Vilken insats! Med tanke på mängden motvind är ju vår insats närmast chockerande stark! Med tanke på att den egna nattsömnen i natt (igen) blev ännu kortare än Hildes är ju insatsen hisnande. Med tanke på att vi har det år och den vår bakom oss som vi har så borde vi få diplom och medalj OCH pokal för hur vi hanterade den här söndagen.

Imorgon går vi in i en ny fas. Igen. En fas under vilken två av oss har sommarlov, två av oss jobbar och en av oss är på dagis. En helt ny fas. Igen.

Sällan har sanningen om att det enda bestående är förändringen suttit lika stabilt som nu.

Gänget för två somrar sedan. När Hildes gudfar gifte sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s