En gång för ett halvt liv sedan – innan jag själv blev förälder – intervjuade jag två småbarnsföräldrar. Och ännu idag, ett halvt liv senare, minns jag två av de saker de sa.

1. Innan du blir förälder har du ingen aning om hur extremt arg du kan bli på någon som du älskar så extremt mycket.

2. Innan du blir förälder har du ingen aning om hur snabbt det kan gå mellan att allt är helt fantastiskt och att allt är ganska skit.

Jamen ja, har jag ofta tänkt under den här andra halvan av liv. Igår satt jag och Hilde på balkongen i kvällssolen och läste varsin bok och jag kände att helt fantastiskt snarare var en underdrift.

Några timmar senare var läget… annorlunda. Jag skulle kunna skriva en halv roman om allt som inte blev som det skulle igår, men jag tvivlar på att någon vill läsa den. Eller?

Gårdagens low point var när ett av barnen tog med sig sitt täcke och gick ut för att rymma hemifrån. Klockan elva på kvällen. Och vi inte riktigt orkade bry oss. So low point.

Idag är det fantastiskt igen. Och jag vet att njuta av det. Här och nu är det rätt härligt och då tänker jag vara i det. Det hjälper ju inte när skiten kommer att jag inte tog ut allt när det var härligt.