Vi är på det sättet tråkiga föräldrar att vi tycker att den egna sängen är den mest rimliga platsen efter läggdags. Den enda rimliga, faktiskt. Våra barn är inte lika övertygade och vill testa också andra platser. Varje gång någon kommer upp bemöter vi det med typ tristess, skepsis, irritation, frustration eller ilska. Lite beroende på vår egen dagsform och trötthet. Vi försöker med flit göra den stunden rätt trist. Det är ju liksom inte då umgänget med stort U ska bli av.

För någon kväll sedan kom vår minsting upp för kanske trettioandra gången den kvällen. Klockan var över halv elva. Vardag dagen därpå. Hon hade dessutom vaknat halv fem samma morgon. Nu var ilskan nära. Nästan ett faktum.

Men. Då såg hon ut så här:

Och det är faktiskt jättesvårt att vara något annat än genomlycklig när någon kommer in till en med:

– fult mönstrad UV-dräkt, dessutom läckert uppknäppt

– tyllkjol från Pomp de Lux (jag tvivlar på att det var så här designern tänkte att man skulle styla den)

– yllesockor på fötterna

– omaka strumpor på händerna

– trosor på huvudet

Jag kan för allt i världen tycka att hon kunde utveckla sitt intresse för mode vid andra tidpunkter på dygnet, men den bruden har verkligen en egen och orädd stil.

Hon gör så många rätt. Hon är så många rätt.