Den här dagen tänker jag på att mitt flöde badar i ren kärlek idag. Jag blir tagen och rörd, många gånger om. Det finns så mycket sagt på få rader och små bilder. Mycket om trygghet, mycket om styrka, mycket om tillit. Mycket om stolthet, mycket om glädje, mycket om tacksamhet.

Den här dagen tänker jag samtidigt på alla dem som inte skriver något alls idag och som inte har några bilder att visa för världen. Hos dem som gömmer sig från sina flöden idag, för också om man genuint kan vara glad med andra samtidigt som man själv sörjer och saknar kan det bli överväldigande.

Den här dagen tänker jag på det faktum att det för många människor i mitt liv har varit och är svårt att få barn. För dem är en dag som den här ett hårt slag. Jag har gråtit många barnlängtanstårar med vänner som jag senare fått gråta glädjetårar med över barn som blev och kom. Också den här morsdagen är en kär väns efterlängtade första som mamma. Men också den här morsdagen är en dag när jag knäpper händerna extra innerligt för dem som ännu saknar och längtar. I envis tro på att det alltid finns hopp. Alldeles för många får längta alldeles för länge, men för de allra flesta slutar längtan lyckligt.

Den här dagen tänker jag på att resan till graviditeterna var hyfsat lätt och smärtfri för mig, medan resan till att bli mamma var den svåra. Idag, och alla dagar, är jag tacksam för att jag ändå vågade den resan. Jag skulle aldrig välja ett liv utan dem, utan att få vara deras mamma.

Den här dagen tänker jag också alltid på det missfall vi gick igenom sommaren 2011. Jag tänker på det sällan, men alltid på morsdag. Jag minns när jag pratade med barnen om det en gång. Jag minns att Arvid frågade om jag fortfarande var väldigt ledsen för det och jag minns att jag insåg att han ju knappast skulle ha funnits om det barnet hade fått finnas.

Den här dagen tänker jag på min egen älskade mamma. Hon har alltid trott på mig och gett mig en känsla av att jag kan göra nästan vad som helst. Hon har uppmuntrat mig att utveckla mina styrkor och hon har talat ut det goda hon sett i mig. Det är ovärderligt att få gå genom livet och veta att ens mamma har den tilltron. Det ger ett enormt mod och en lika enorm frimodighet. Tack, mamma! Du har gett mig så mycket!

Den här dagen tänker jag på min svärmor. Den som säger att män väljer fruar som är som sina mammor har inte träffat mig och min svärmor. Vi är så väldigt olika varandra men vi tycker ändå så väldigt mycket om varandra. Hon är en av de i särklass mest tjänande och omsorgsfulla jag någonsin träffat. Hon (och svärfar) har hjälpt oss på många olika sätt så många olika gånger. Jag kunde skriva en hel roman. Tack!

Den här dagen tänker jag ändå allra, allra mest på Ingrid, Arvid och Hilde. Jag citerar (nästan) ogenerat mig själv i det vinterprat jag höll på julafton 2019 (om du vill få lite julstämning eller bejaka snön som just föll här kan du lyssna här.) ”Ni borde ha fått världens bästa mamma. Ni fick mig. Jag kommer aldrig någonsin att förtjäna er. Jag kommer aldrig någonsin att sluta försöka.”

Tack.