Jag minns att jag i början av mars skrev ett blogginlägg om hur krafterna för det mesta gick lite onödigt jämnt ut med dagen. Som din dag, så skall din kraft ock vara. Jag efterlyste lite bonuskrafter.

Little did I know.

Coronalivet är många saker. En av de sakerna är att jag varje kväll är så trött att jag nästan är tom. Också ikväll, när jag har fått ha en jätterolig jobbkväll som gav mer än den tog, så är jag trött. Det finns inga reservlager, inget överskott. Jag jobbar oftast någon timme innan barnen stiger upp, sedan blir det som det blir och den sista arbetstimmen blir ofta rätt sent. Det sättet är absolut inte optimalt men det har fungerat, och mer än fungerat kunde vi nog aldrig hoppas på med tanke på förutsättningarna.

Så nej. Det finns inga reservlager och inget överskott. Men det var väl ändå ingen här som hade trott att det nu var läge att fylla på lagren? Nu var det ju överlevnad som gällde. Och det har vi klarat. Hittills. Med råge. Alla andas. Alla skrattar varje dag. Till och med flera gånger. Alla får varm mat. Fredrik är kärare i mig än någonsin. Det finns många lägen att gilla också i det här läget.

Idag har jag till och med klätt på mig, tvättat håret och sminkat mig. Det är betydligt mer än man kan säga om 98,7 procent av alla andra coronadagar. Också ett läge att gilla. (Både det att det hände idag OCH att det hänt så sällan annars. Faktiskt.)