Vi har haft en så fin första maj. Fram till klockan halv nio. Då tog allt det fina abrupt slut och byttes ut mot fult. Och jag säger inte att en riktigt dålig kväll kan förstöra en riktigt bra dag, för det kan den inte. Men i skrivande stund är två av tre barn ännu argare på mig än vad jag är på dem och min livsglädje är långt borta… Ja, så här slutade tydligen fredagen den första maj 2020.
Det är en sann berättelse om den förälder jag är. En tråkigt sann berättelse.
En annan berättelse som är precis lika sann men betydligt roligare om den förälder jag är är att jag igår hade ett riktigt bra första samtal om porr med ett av mina barn. Inte Hilde. Om du, liksom jag, tänker att det samtalet hellre får tas för tidigt än för sent men inte riktigt vet hur du ska börja kan du börja med boken Sesam Sesam av Gro Dahle och Kaia Dahle Nyhus.
Ibland blir det rätt och ibland blir det fel när man går på den här vägen som det är att vara förälder.
Nästan för lycklig 
Googlade boken. Verkar som sensmoralen i boken är att alla tittar på porr och det är okej. Var det så? Hur diskuterade ni sen efteråt?
Boken sa nog inte att alla tittar på porr och att det är okej. Boken sa att porr ofta känns både äckligt och spännande samtidigt, att porr inte ger en bild av hur sex verkligen är och går till och att porr inte är för barn. Och det var typ det vi diskuterade sedan.