Man vet att det har varit en dag som heter duga då man i slutet av dagen hör sig själv säga:

– Om Arvid har somnat om en kvart får ni godis imorgon.

När man inte ens orkar skämmas för att man säger så, då vet man det verkligen.

En sådan dag var det alltså idag. Det är ju inte så att syskonbråk slutar existera bara för att barnen lever hotelliv och äter restauranglunch. Syskonbråk kan uppenbarligen snarare förstärkas när kvadratmetrarna är få och kolhydratintaget högt. Och också de här två kan uppenbarligen få lite för mycket av varandras villkor.

Men de goda stunderna. De är nog väldigt goda nu. När de eller vi kiknar av skratt. Tillsammans. När vi ser familjefilm på hotellet. Tillsammans. När vi planerar nästa måltid. Tillsammans. När vi kommer överens om vem som ska få trycka på hissknappen. Tillsammans.

Från och med ikväll är tillsammans dessutom lite större och lite bättre. Efter tre dygn på tremis är vi nu äntligen på fyris. Fredrik är också här nu och den egentliga festen kan börja.

Imorgon blir en historisk dag för oss.