Att leva några dagar utan Hild är ju inte att leva helt utan villkor. Påmindes jag om när Arvid vaknade 4.45. Jag med mina ständigt halvfulla glas gav upp försöken att få mig och/eller honom att somna om först kvart över sju. Finns det några timmar som är längre än de där tidiga timmarna på ett hotellrum innan det ens är nästan rimligt att stiga upp en lördag?

Sedan blev det bättre. Vi har haft en fin dag. Riktigt fin. Några gånger har den korta natten gjort sig påmind, men vi har haft en riktigt fin dag. Vi har spelat kort, gått i butiker, varit på bio, lekt hänga gubbe och umgåtts. Jag har läst lite, barnen ännu mindre.

Kanske bäst av allt bra idag: att få se hur de hittar fram till varandra. Ingrid och Arvid. När det inte finns så mycket – och mest av allt – inte så många andra så hittar de fram till varandra.

Och de hittar fram till mig. Det har kanske varit näst bäst av allt bra idag.

En gång i somras. När de också hittade varandra. Fotade av syster Matilda. Förstås.