Jag har vant mig vid att åka tåg. Jag har vant mig vid att ha en väska som aldrig riktigt packas upp. Jag har vant mig vid att smyga ner för trapporna vid halv fem på natten. Och vid att smyga upp för samma trappor vid halv ett på natten.

Men jag har inte vant mig vid kvällarna innan. Kvällarna innan jag ska åka från honom. Att åka ifrån honom är svårast.

Att det får vara så är finast.