Ingens vandring är densamma

Jag älskar när mitt flöde bevisar att min bubbla ändå är större än jag ibland befarar. När en artikel delas från två helt olika håll, både av dem som håller med och av dem som verkligen inte gör det. Idag finns en sådan text. Den finns här. Det här med glorifieringen av dåliga mammor verkar inte vara det som väcker reaktioner, utan beskrivningen av moderskapet som något roligare och lättare och bättre än väntat.

Texten applåderas av några. Just så här är det! Just så här borde moderskapet oftare beskrivas.

Texten kritiseras av andra. SÅ jobbigt att läsa för den som just nu famlar i det mörker som moderskapet också kan vara.

Jag är själv lika stor som min bubbla. Vissa delar av texten är som tagna ur min egen själ, andra delar river upp sår som egentligen redan är läkta.

Kanske vi igen en gång behöver enas om att ingens vandring är densamma som en annans. Vissa delar av våra vägar kan visserligen likna andras väldigt mycket, men varje livsväg är unik. Och varje föräldraväg också.

Det finns ju människor som landar för första gången när ett barn landar i deras famn. Som konstaterar att det alltså var det här det hela handlar om, att det var det här jag var gjord för att göra. För dem blir föräldraskapet svaret med stort S på den största frågan människor ställer sig.

Samtidigt finns det människor som landat långt innan de blir föräldrar. Som har hittat så mycket av sig själva redan när barnet kommer att de inte riktigt får in föräldrabiten. Som blir lite vilsna i världen och i sig själva.

Och så finns allt däremellan. Alla däremellan. Som pendlar mellan helt olika känslor kring och erfarenheter av att vara mamma.

Och så finns det ju ytterligheter. De som på riktigt förlorar sig själva när de får ett barn. Som tappar livslust och livsvilja. Som får förlossningsdepression och förlossningspsykos. Att då få läsa att det här är meningen med livet är förstås en käftsmäll.

Och så finns de där som går omkring och anar att föräldraskap är meningen med deras liv, som har en känsla av att de blir hela och hittar sig själva den dag de får barn. Men som av olika orsaker inte har fått det. Behöver de få läsa en text som bekräftar deras smärtsamma övertygelse eller behöver de få läsa en text som visar på allt annat som också kan vara meningen med ett människoliv?

Att vara mamma kan vara någons mening med livet, men det kan inte vara allas. Och det kan vara en av flera olika meningar med någons liv.

Det är helt enkelt mangleis, som min Fredrik skulle säga på den dialekt som är hans.

Jag försökte hitta en bild som skildrade alla föräldraskapets dimensioner. Det gick inte. Men här hade vi suttit stilla i kö i över en timme för att få köra ombord på en färja. Den skildrar en hel del, ändå.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s