Se på henne.

Jag är ju visserligen inte det minsta objektiv, men se på henne. Gårdagens och tidernas snyggaste disputerande doktorand. Och då är hennes skönhet ändå inte det mest slående.

Min lillasyster. Hon är så ofattbart klok. Arbetar så hårt. Är så rolig, så varmhjärtad och så modig. Så genuint på jakt efter det som är sant och gott.

I den fråga som många tvärsäkra i olika läger hävdar att är enkel så står hon rakryggad efter fem års gediget arbete och säger att frågan är komplex. Att vi behöver närma oss den från ett helt annat håll.

Hela hennes vuxna liv har hon fått mig att närma mig saker från andra håll. Hon har utmanat mig att tänka om, tänka större och tänka bättre. Ibland har det gjort ont, alltid har det varit bra. Hon har lärt mig så mycket och om jag lyckas lära henne ens en bråkdel av det får jag vara nöjd.

Nu är hon nästan doktor. In spe, heter det här mellanläget tydligen. Jag är så ofantligt stolt över att få höra ihop med henne. Jag är ännu mer ofantligt glad och tacksam över att få göra det.

Hon som tagit bilden är Matilda Audas Björkholm, en annan av mina osannolikt begåvade småsystrar. Att höra ihop med henne – och med den tredje också osannolikt begåvade – är också en källa till evig stolthet, glädje och tacksamhet.