Dagens finaste komplimang stod Arvid för. Vi satt och tittade på Finlands lucia på tv när han plötsligt tittade noggrant på mig, sedan på henne, sedan på mig och sa:

– Du ser ut nästan exakt som lucia.

Jag avkrävde någon slags förklaring. Hade gärna levt vidare i tron att jag ser ut nästan exakt som vår strålande vackra lucia, men jag är ju ändå en vän av sanning så vi lämnade inget där.

– Du har också lite så där frolligt hår, sa Arvid.

– Och sedan har du också ofta halsband, fortsatte han.

– Och så ser du nästan hela tiden glad ut, du ler alltid, sa han avslutningsvis.

Att det är så han säger i slutet på jullovets första dag när Fredrik gick hemifrån strax efter nio på morgonen och kom hem igen efter halv åtta på kvällen är en enorm seger. Minst i klass med att se ut nästan exakt som lucia.