Vi håller på att packa iväg hela familjen för övernattningsresa. Kläder och lakan och tandborstar för fem personer är kläder och lakan och tandborstar för fem personer. Det är sällan god stämning när vi ska packa. Nåd är att jag alltid lyckas glömma det. Varje gång är jag genuint förvånad över stämningen.

Fler än en gång har jag förundrats över Fredriks prioriteringar i sådana lägen. Det är ju inte så att han börjar tillverka mjöd, tapetsera om i vardagsrummet eller bygg en halmbock mitt i packandet. Nej, det är inte så, men det känns så. Han tycker att så märkliga saker är viktiga. Och – och det här är viktigt – minst lika ofta har han förundrats över mina prioriteringar i sådana och andra lägen. Vi ser helt klart helt olika saker som behöver och borde göras hemma.

Här har vi ett val. Vi kan välja att vara irriterade och frustrerade över att den andra inleder ett projekt som i våra egna ögon är helt onödigt. Eller så kan vi välja att vara tacksamma och glada över att den andras ögon ser sådant som vi själva uppenbarligen inte ser.

Det finns många olika nycklar till att ha det bra tillsammans. För oss är det här en sådan nyckel. Att försöka se på den andra med tacksamhet och glädje också de gånger vi inte riktigt förstår. Man blir bättre på det hela tiden. Om man övar.