Livet. Nog är det mangleis, hörni. Jag avslutar dagen med att gråta lite för att Maarit Feldt-Ranta inte längre finns på jorden. Och för att Finlands lucia 2019 är så fin och har tidernas bästa farmor. Och för att min vän Christa ikväll har talat inför stor publik om sin väg tillbaka från hjärnblödning och afasi. Och lite också för att ett möte idag tog tag i mig och vägrar släppa.

En enda liten dag sent i november kan rymma så mycket. Så mycket sorg, så mycket glädje, så mycket tacksamhet och så mycket kämpaanda.

Det är stort att få leva. Det är mangleis.